Hur förenar vi Guds suveränitet och mänskliga fria vilja?

Otaliga ord har skrivits om Guds suveränitet och troligen samma har skrivits om mänsklig fri vilja. De flesta verkar vara överens om att Gud är suverän, åtminstone i viss utsträckning. Och de flesta verkar vara överens om att människor har eller åtminstone verkar ha någon form av fri vilja. Men det diskuteras mycket om omfattningen av suveränitet och fri vilja, liksom kompatibiliteten mellan dessa två.

Denna artikel kommer att försöka formulera Guds suveränitet och mänskliga fria vilja på ett sätt som både är troget mot Skriften och i harmoni med varandra.

Vad är suveränitet?
Ordboken definierar suveränitet som "högsta makt eller myndighet". En kung som styr en nation skulle betraktas som härskare över den nationen, en som inte svarar på någon annan person. Medan få länder idag styrs av suveräna var det vanligt i antiken.

En härskare är ytterst ansvarig för att definiera och genomdriva de lagar som styr livet i deras specifika nation. Lagar kan genomföras på lägre nivåer av regeringen, men den lag som införs av linjalen är högsta och har företräde framför alla andra. I de flesta fall kommer brottsbekämpning och straff sannolikt att delegeras. Men auktoriteten för sådant utförande ligger hos suveränen.

Upprepade gånger identifierar Skriften Gud som suverän. I synnerhet hittar du honom i Hesekiel där han identifieras som "suverän herre" 210 gånger. Skriften representerar ibland himmelsk råd, men det är bara Gud som styr dess skapelse.

I böckerna från Andra Moseboken till Femte Moseboken hittar vi den lagkod som Gud gav Israel till genom Moses. Men Guds moraliska lag är också skriven i alla människors hjärtan (Romarna 2: 14-15). Femte Moseboken, tillsammans med alla profeterna, gör det klart att Gud håller oss ansvariga för lydnad mot hans lag. På samma sätt får det konsekvenser om vi inte lyder hans uppenbarelse. Trots att Gud har delegerat vissa skyldigheter till mänsklig regering (Romarna 13: 1-7) är han fortfarande ytterst suverän.

Kräver suveränitet absolut kontroll?
En fråga som skiljer dem som annars följer Guds suveränitet gäller hur mycket kontroll det kräver. Är det möjligt att Gud är suverän om människor kan handla på ett sätt som strider mot hans vilja?

Å ena sidan finns det de som skulle förneka denna möjlighet. De skulle säga att Guds suveränitet minskar något om han inte har total kontroll över allt som händer. Allt måste hända som han planerade.

Å andra sidan är de de som skulle förstå att Gud i sin suveränitet har gett mänskligheten en viss autonomi. Denna ”fria vilja” gör att mänskligheten kan agera på ett sätt som strider mot hur Gud kanske vill att de ska agera. Det är inte så att Gud inte kan stoppa dem. Snarare gav han oss tillstånd att agera som oss. Men även om vi skulle kunna handla i strid med Guds vilja kommer hans syfte med skapelsen att uppfyllas. Det finns inget vi kan göra för att hindra dess syfte.

Vilken uppfattning är korrekt? I hela Bibeln hittar vi människor som har handlat i strid med den instruktion som Gud hade gett dem. Bibeln går till och med så långt som att hävda att det inte finns någon annan än Jesus som är god, som gör vad Gud vill (Romarna 3: 10-20). Bibeln beskriver en värld som är i uppror mot sin skapare. Detta verkar i kontrast till en Gud som har total kontroll över allt som händer. Om inte de som gör uppror mot honom gör det för det är Guds vilja för dem.

Tänk på den suveränitet som är mest bekant för oss: suveräniteten hos en jordisk kung. Denna härskare är ansvarig för att upprätta och genomdriva kungarikets regler. Det faktum att människor ibland bryter mot dess suveränt etablerade regler gör det inte mindre suveränt. Hans ämnen kan inte heller bryta dessa regler utan straffrihet. Det får konsekvenser om man agerar på ett sätt som strider mot linjalens önskemål.

Tre åsikter om mänsklig fri vilja
Fri vilja innebär förmågan att göra val inom vissa begränsningar. Till exempel kan jag välja från ett begränsat antal alternativ vad jag ska ha till middag. Och jag kan välja om jag ska följa hastighetsgränsen. Men jag kan inte välja att agera i strid med de fysiska naturlagarna. Jag har inget val om huruvida tyngdkraften kommer att dra mig till marken när jag hoppar ut genom ett fönster. Jag kan inte heller välja att spira vingar och flyga.

En grupp människor kommer att förneka att vi faktiskt har fri vilja. Den fria viljan är bara en illusion. Denna position är determinism, att varje ögonblick i min historia styrs av de lagar som styr universum, min genetik och min miljö. Gudomlig determinism skulle identifiera Gud som den som bestämmer mina val och handlingar.

En andra uppfattning hävdar att fri vilja existerar, på sätt och vis. Denna uppfattning hävdar att Gud arbetar under omständigheterna i mitt liv för att se till att jag fritt tar de val som Gud vill att jag ska göra. Denna uppfattning är ofta märkt kompatibilitet eftersom den är kompatibel med en strikt syn på suveränitet. Ändå verkar det verkligen vara lite annorlunda än gudomlig determinism eftersom människor i slutändan alltid gör de val som Gud vill ha från dem.

Den tredje synvinkeln kallas allmänt frihetens fria vilja. Denna position definieras ibland som förmågan att ha valt något annat än vad du slutligen gjorde. Denna uppfattning kritiseras ofta som oförenlig med Guds suveränitet eftersom den tillåter en person att agera på ett sätt som strider mot Guds vilja.

Som nämnts ovan klargör Skriften emellertid att människor är syndare och agerar på ett sätt som strider mot Guds uppenbara vilja. Det är svårt att läsa Gamla testamentet utan att se det flera gånger. Åtminstone från Skriften verkar det som att människor har fri fri vilja.

Två åsikter om suveränitet och fri vilja
Det finns två sätt på vilka Guds suveränitet och mänskliga fria vilja kan förenas. Den första hävdar att Gud har fullständig kontroll. Att ingenting händer bortsett från dess riktning. Enligt denna uppfattning är fri vilja en illusion eller vad som identifieras som kompatibel fri vilja - en fri vilja där vi fritt gör de val som Gud har gjort för oss.

Det andra sättet de försonar är att se Guds suveränitet genom att inkludera ett tillåtande element. I Guds suveränitet tillåter det oss att göra fria val (åtminstone inom vissa gränser). Denna syn på suveränitet är kompatibel med frihetens fria vilja.

Så vilken av dessa två är korrekt? Det förefaller mig som om en huvudintrig i Bibeln är mänsklighetens uppror mot Gud och hans arbete för att ge oss inlösen. Ingenstans avbildas Gud som mindre än suverän.

Men över hela världen framställs mänskligheten som strider mot Guds uppenbarade vilja. Vi är gång på gång kallade att agera på ett visst sätt. Ändå väljer vi i allmänhet att gå vår egen väg. Jag har svårt att förena den bibliska bilden av mänskligheten med någon form av gudomlig determinism. Att göra det verkar göra Gud ytterst ansvarig för vår olydnad mot hans uppenbara vilja. Det skulle kräva en hemlig vilja från Gud som strider mot hans uppenbara vilja.

Förena suveränitet och fri vilja
Det är inte möjligt för oss att helt förstå den oändliga Guds suveränitet. Det är för högt över oss för någonting som fullständig förståelse. Ändå är vi gjorda efter hans avbild och bär hans likhet. Så när vi försöker förstå Guds kärlek, godhet, rättfärdighet, barmhärtighet och suveränitet, bör vår mänskliga förståelse av dessa begrepp vara en pålitlig, om begränsad, vägledning.

Så medan mänsklig suveränitet är mer begränsad än Guds suveränitet, tror jag att vi kan använda den ena för att förstå den andra. Med andra ord, vad vi vet om mänsklig suveränitet är den bästa vägledningen vi har för att förstå Guds suveränitet.

Kom ihåg att en mänsklig härskare är ansvarig för att skapa och genomdriva de regler som styr hans rike. Detta är lika sant för Gud. I Guds skapelse skapar han reglerna. Och det verkställer och bedömer alla överträdelser av dessa lagar.

Under en mänsklig härskare är ämnen fria att följa eller inte följa de regler som införs av härskaren. Men att lyda lagarna kostar. Med en mänsklig linjal är det möjligt att du kan bryta mot en lag utan att fastna och betala straffet. Men detta skulle inte vara sant för en härskare som är allvetande och rättvis. Varje överträdelse skulle vara känd och bestraffad.

Det faktum att undersåtar är fria att bryta mot kungens lagar minskar inte hans suveränitet. Det faktum att vi som människor är fria att bryta mot Guds lagar minskar inte hans suveränitet. Med en ändlig mänsklig härskare kunde min olydnad spåra en del av härskarens planer. Men detta skulle inte vara sant för en allvetande och allsmäktig härskare. Han skulle ha känt min olydnad innan det inträffade och skulle ha planerat för att kunna uppfylla sitt syfte trots mig.

Och detta verkar vara det mönster som beskrivs i skrifterna. Gud är suverän och är källan till vår moraliska kod. Och vi, som hans undersåtar, följer eller lyder inte. Det finns en belöning för lydnad. För olydnad finns det straff. Men hans vilja att låta oss vara olydiga minskar inte hans suveränitet.

Även om det finns några individuella avsnitt som verkar stödja en deterministisk inställning till fri vilja, lär Skriften som helhet att medan Gud är suverän, har människor fri vilja som gör att vi kan välja att agera på ett sätt som strider mot viljan att Gud för oss.