Hängivenhet till barmhärtighet: syster Faustinas heliga råd denna månad

18. Helighet. – Idag förstod jag vad helighet ligger i. Det är varken uppenbarelser, extas eller någon annan gåva som gör min själ perfekt, utan intim förening med Gud. Gåvorna är en prydnad, inte essensen av perfektion. Helighet och perfektion ligger i min nära förening med viljan av
Gud, han gör aldrig våld mot vår vilja. Det är upp till oss att acceptera Guds nåd eller att förkasta den, att samarbeta med den eller att slösa bort den.
19. Vår helighet och andra. – ”Vet, sa Jesus till mig, att genom att sträva efter din fullkomlighet kommer du att helga många andra själar. Om du inte söker helighet, kommer andra själar också att förbli i sin ofullkomlighet. Vet att deras helighet beror på din och att mycket av ansvaret inom detta område kommer att falla
ovanför dig. Var inte rädd: det räcker att du är trogen min nåd”.
20. Barmhärtighetens fiende. – Djävulen erkände för mig att han hatade mig. Han berättade för mig att tusen själar tillsammans orsakade honom mindre skada än jag, när jag talade om Guds oändliga barmhärtighet. Ondskans ande sa: ”När de förstår att Gud är barmhärtig, återfår de värsta syndarna sin tillit och konverterar, medan jag förlorar allt; du plågar mig, när du gör det känt att Gud är barmhärtig
oändligt". Jag insåg hur mycket satan hatar gudomlig barmhärtighet. Han vill inte erkänna att Gud är god. Hans onda regeringstid begränsas av vår varje handling av godhet.
21. Vid klosterdörren. – När det händer att samma stackars dyker upp flera gånger vid klosterdörren, behandlar jag dem med ännu större sötma än andra gånger och jag låter dem inte förstå att jag minns att jag redan sett dem. Detta för att inte skämma ut dem. Således talar de friare till mig om sina smärtor
och de behov som de befinner sig i. Även om nunnan som tar hand om säger till mig att det inte är sättet att hantera tiggare och slår igen dörren i ansiktet på dem, när hon är frånvarande behandlar jag dem som min Mästare skulle ha behandlat dem. Ibland ger man mer genom att inte ge någonting än genom att ge mycket på ett oförskämt sätt.
22. Tålamod. – Nunnan som har sin plats bredvid min i kyrkan harklarar sig och hostar kontinuerligt under meditationstiden. Idag slog tanken mig att byta plats i meditationstiden. Jag tänkte dock också att om jag hade gjort detta så hade systern märkt det och kanske tyckt synd om det. Så jag bestämde mig för att stanna på min vanliga plats och erbjöd mig själv till Gud
denna handling av tålamod. I slutet av meditationen lät Herren mig veta att, om jag flyttade bort, skulle jag också flytta ifrån mig de nåder som han tänkte ge mig senare.
23. Jesus bland de fattiga. – Jesus presenterade sig idag vid dörren till klostret i skepnad av en fattig ung man. Han var misshandlad och bedövad av kylan. Han bad om att få äta något varmt, men i köket hittade jag inget avsett för de fattiga. Efter att ha letat hittade jag lite soppa, värmde upp den och hackade gammalt bröd i den. Den stackars mannen åt det och när han gav mig tillbaka skålen, ja
gjorde honom erkänd som himmelens och jordens Herre... Efter det tändes mitt hjärta av en ännu renare kärlek till de fattiga. Kärlek till Gud öppnar våra ögon och får oss att ständigt se omkring oss behovet av att ge oss själva till andra med handlingar, ord och bön.
24. Kärlek och känsla. – Jesus talade till mig: ”Min lärjunge, du måste ge näring till en stor kärlek till dem som plågar dig; gör gott mot dem som önskar dig illa”. Jag svarade: "Min Mästare, du ser väl att jag inte känner någon kärlek till dem, och detta gör mig ont". Jesus svarade: ”Känslor är inte alltid i din makt. Du kommer att inse att du har kärlek när du, efter att ha mottagit fientlighet och sorger, inte kommer att förlora friden, utan du kommer att be för dem som får dig att lida och du kommer att önska dem gott”.
25. Gud ensam är allt. – O min Jesus, du vet vilka ansträngningar som krävs för att uppträda med uppriktighet och enkelhet mot dem som vår natur krymper från och som, medvetna eller inte, får oss att lida. Mänskligt sett är de outhärdliga. I stunder som dessa, mer än i någon annan, försöker jag upptäcka Jesus i de människorna och för Jesus som jag upptäcker i dem, gör jag allt för att göra dem lyckliga. Från varelser inte mig
Jag förväntar mig ingenting och just av den anledningen möter jag inte besvikelser. Jag vet att varelsen är fattig i sig själv; Så vad kan jag förvänta mig av dig? Gud ensam är allt och jag värdesätter allt enligt hans design.