Padre Pios dagbok: 11 mars

Brev till fader Augustin den 12 mars 1913: "... Hör, min far, de rättfärdiga klagomålen från vår mest söta Jesus:" Med hur mycket tacksamhet min kärlek till män återbetalas! Jag skulle ha blivit mindre förolämpad av dem om jag hade älskat dem mindre. Min far vill inte längre uthärda dem. Jag skulle vilja sluta älska dem, men ... (och här tystade Jesus och suckade, och sedan återupptog han) men tyvärr! Mitt hjärta är älskat! Fega och svaga män gör inget våld för att övervinna frestelserna, som i själva verket glädjer sig över deras missgärningar. Mina favorit själar, testa, misslyckas mig, de svaga överger sig själva för förtvivlan och förtvivlan, de starka slappnar gradvis av. Jag lämnas bara på natten, bara under dagen i kyrkor. De bryr sig inte längre om altaretets sakrament; man talar aldrig om detta sakrament av kärlek; och även de som pratar om det tyvärr! med hur mycket likgiltighet, med vilken kallhet. Mitt hjärta är glömt; ingen bryr sig om min kärlek längre; Jag är alltid ledsen. Mitt hem har blivit en nöjesteater för många; också mina ministrar som jag alltid har betraktat med förhoppning, som jag har älskat som mitt ögons elev. de skulle trösta mitt hjärta full av bitterhet; de borde hjälpa mig i själens förlossning, men vem skulle tro på det? Från dem måste jag få tacksamhet och okunnighet. Jag ser, min son, många av dessa som ... (här stannade han, skrikarna strammade i halsen, grät han hemligt) att de under hycklande drag förråder mig med heliga samhällen, trampar på lamporna och de krafter som jag ständigt ger dem ... ".

Dagens tanke
Jag skulle föredra tusen kors, verkligen varje kors skulle vara sött och lätt för mig, om jag inte hade detta bevis, det vill säga att jag alltid känner mig i ovissheten att behaga Herren i mina operationer... Det är smärtsamt att leva så här...
Jag säger mig själv, men avgång, min fiat verkar så kall, förgäves! ... Vilket mysterium! Jesus måste bara tänka på det.