Gudomlig barmhärtighet: vad Saint Faustina sa om bön

4. Inför Herren. — Innan Herren avslöjade i tillbedjan låg två nunnor på knä bredvid varandra. Jag visste att bara bönen från en av dem kunde flytta himlen. Jag var glad att det fanns själar så kära för Gud här nere.
En gång hörde jag dessa ord inom mig: «Om du inte tyglade mina händer, skulle jag fälla många straff på jorden. Även när din mun är tyst, ropar du till mig med så mycket kraft att hela himlen rör sig. Jag kan inte undgå din bön, eftersom du inte förföljer mig som en avlägsen varelse, utan söker mig inom dig där jag verkligen är."

5. Be. — Med bön kan du möta alla slags kamp. Själen måste be i vilket tillstånd den än befinner sig i. Den rena och vackra själen måste be för annars kommer den att förlora sin skönhet. Den själ som strävar efter helighet måste be, för annars kommer det inte att ges till henne. Den nyomvända själen måste be om den inte vill återfalla dödligt. Själen nedsänkt i synder måste be för att komma ur det. Det finns ingen själ befriad från att be, för det är genom bön som nåderna kommer ned. När vi ber måste vi använda intelligens, vilja och känsla.

6. Han bad med större intensitet. — En kväll, när jag gick in i kapellet, hörde jag dessa ord i min själ: "När han gick in i sin plåga, bad Jesus med större intensitet." Jag visste då hur mycket uthållighet som behövs för att be och hur, ibland, vår frälsning beror just på en sådan tröttsam bön. För att hålla ut i bön måste själen beväpna sig med tålamod och modigt övervinna inre och yttre svårigheter. Inre svårigheter är trötthet, missmod, torrhet, frestelser; de yttre kommer dock från orsaker till mänskliga relationer.

7. Den enda lättnaden. — Det finns ögonblick i livet då jag skulle säga att själen inte längre kan hantera människors språk. Allt tröttar henne, ingenting ger henne frid; han behöver bara be. Hans lättnad ligger enbart i detta. Om han vänder sig till varelser får han bara större ångest.

8. Förbön. — Jag har vetat hur många själar man behöver be för. Jag känner att jag förvandlas till en bön för att få gudomlig barmhärtighet för varje själ. Min Jesus, jag välkomnar dig in i mitt hjärta som ett löfte om barmhärtighet för andra själar. Jesus fick mig att veta hur mycket han uppskattar en sådan bön. Min glädje är stor i att se att Gud på ett unikt sätt älskar dem vi älskar. Nu inser jag vilken kraft förbön har inför Gud.

9. Min bön i natten. – Jag kunde inte be. Jag kunde inte stanna på knä. Men jag stannade kvar i kapellet en hel timme och förenade mig i ande med de själar som fullkomligt tillber Gud. Plötsligt såg jag Jesus, han tittade på mig med obeskrivlig sötma och sa: "Ändå gläder din bön mig oerhört."
Jag kan inte sova på nätterna längre för smärtan låter mig inte. Jag besöker andligt alla kyrkor och kapell och avgudar det heliga sakramentet där. När jag i tankar återvänder till vårt klosterkapell, ber jag för vissa präster, som predikar Guds nåd och sprider hans kult. Jag ber också för den Helige Fadern att påskynda upprättandet av den barmhärtige Frälsarens högtid. Till sist ber jag om Guds nåd mot syndare. Detta är nu min bön i natten.