Dagens råd 2 september 2020 från ärevördiga Madeleine Delbrêl

Vördade Madeleine Delbrêl (1904-1964)
lekmannamissionär från stadsförorterna

Folkmassornas öken

Ensamhet, herregud,
det är inte så att vi är ensamma,
det är att du är där,
för framför dig blir allt död
eller allt blir du. (…)

Vi är barn nog att tro att alla dessa människor
det är tillräckligt stort,
ganska viktigt,
ganska levande
att täcka horisonten när vi tittar mot dig.

Att vara ensam,
det är att inte ha överträffat människorna eller att ha lämnat dem;
att vara ensam är att veta att du är stor, herregud,
att bara du är stor,
och det är inte mycket skillnad mellan oändligheten av sandkorn och oändligheten av människoliv.

Skillnaden stör inte ensamheten,
eftersom det som gör människoliv mer synliga
i själens ögon, mer närvarande,
det är kommunikationen de har om dig,
deras fantastiska likhet
precis vad det är.
Det är som en lugg av dig och den här luggen
ensamhet skadar inte. (…)

Vi förebrår inte världen,
låt oss inte skylla på livet
att beslöja Guds ansikte för oss.
Det här ansiktet, låt oss hitta det, är det som kommer att beslöja, absorbera allt. (…)

Vad spelar vår plats i världen för roll,
vad spelar det för roll om det är befolkat eller avfolkat,
var vi än är "Gud med oss",
överallt är vi Emmanuels.