Sångens roll i buddhismen

När du går till ett buddhistiskt tempel kan du stöta på folk som skanderar. Alla buddhistiska skolor har sjungit lite liturgi, även om innehållet i sångerna varierar kraftigt. Övningen kan göra nykomlingar obekväma. Vi kan komma från en religiös tradition där en standardtext reciteras eller sjungs under en gudstjänst, men vi sjunger ofta inte. Dessutom har många av oss i väst kommit att tänka på liturgin som en värdelös kvarleva från en tidigare, mer vidskeplig tid.

Om du observerar en buddhistisk sånggudstjänst kan du se människor som bugar eller spelar gongonger och trummor. Präster kan offra rökelse, mat och blommor till en figur på ett altare. Sången kan vara på ett främmande språk, även när alla närvarande talar engelska. Detta kan tyckas väldigt konstigt om du är medveten om att buddhismen är en icke-teistisk religiös praktik. En sånggudstjänst kan verka lika teistisk som en katolsk mässa om du inte förstår bruket.

Sånger och ljus
Men när du väl förstår vad som pågår kommer du att inse att buddhistiska liturgier inte är avsedda att dyrka en gud utan att hjälpa oss att uppnå upplysning. Inom buddhismen definieras upplysning (bodhi) som uppvaknande från sina vanföreställningar, speciellt egots och ett separat jags vanföreställningar. Detta uppvaknande är inte intellektuellt, utan snarare en förändring i hur vi upplever och uppfattar.

Sång är en metod för att odla mindfulness, ett verktyg som hjälper dig att vakna.

Typer av buddhistiska sånger
Det finns olika typer av texter som sjungs som en del av buddhistiska liturgier. Här är några:

Sången kan vara hela eller delar av en sutra (även kallad sutta). En sutra är en predikan av Buddha eller en av Buddhas lärjungar. Men ett stort antal sutras av Mahayana-buddhismen komponerades efter Buddhas livstid. (Se även "Buddhistiska skrifter: en översikt" för ytterligare förklaring.)
Sången kan vara ett mantra, en kort sekvens av ord eller stavelser, ofta skanderad upprepade gånger, som tros ha transformativ kraft. Ett exempel på ett mantra är om mani padme hum, förknippat med tibetansk buddhism. Att sjunga ett mantra medvetet kan vara en form av meditation.
En dharani är något som liknar ett mantra, även om det vanligtvis är längre. Dharanis sägs innehålla essensen av en undervisning, och det upprepade skanderandet av en Dharani kan framkalla en välgörande kraft, såsom skydd eller helande. Att sjunga en dharani påverkar också på ett subtilt sätt kantarens sinne. Dharanis sjungs vanligtvis på sanskrit (eller någon approximation av hur sanskrit låter). Ibland har stavelser ingen bestämd betydelse; det är ljudet som räknas.

En gatha är en kort vers som ska sjungas, sjungas eller reciteras. I väst har gathas ofta översatts till sångarnas språk. Till skillnad från mantran och dharanis är vad gathas säger viktigare än hur de ser ut.
Vissa sånger är exklusiva för särskilda buddhistiska skolor. Nianfo (kinesiska) eller Nembutsu (japanska) är praxis att skandera namnet på Buddha Amitabha, en praxis som endast finns i de olika formerna av Pure Land Buddhism. Nichiren-buddhismen förknippas med Daimoku, Nam Myoho Renge Kyo, som är ett uttryck för tro på Lotus Sutra. Nichiren-buddhister skanderar också Gongyo, som består av passager från Lotus Sutra, som en del av deras dagliga formella liturgi.

Hur man sjunger
Om du är ny inom buddhismen är det bästa rådet att lyssna noga på vad alla andra gör och satsa på det. Sätt din röst i samklang med de flesta andra sångare (ingen grupp är helt unison), matcha volymen på människorna runt omkring dig och börja sjunga.

Att sjunga som en del av en gruppgudstjänst är något ni alla gör tillsammans, så lyssna inte bara på dig själv sjunga. Lyssna på allt på en gång. Bli en del av en fantastisk röst.

Du kommer förmodligen att få den skrivna texten till liturgin i sång, med främmande ord i engelsk translitteration. (Om inte, lyssna tills du fattar.) Behandla din sångbok med respekt. Var uppmärksam på hur andra håller i sina sångböcker och försök kopiera dem.

Översättning eller originalspråk?
När buddhismen flyttar västerut sjungs några av de traditionella liturgierna på engelska eller andra europeiska språk. Men du kanske upptäcker att en betydande mängd liturgi fortfarande sjungs på ett asiatiskt språk, även av icke-etniska asiatiska västerlänningar som inte talar det asiatiska språket. Varför?

För mantran och dharanis är sångens ljud lika viktigt, ibland viktigare, än betydelserna. I vissa traditioner sägs ljud vara manifestationer av verklighetens sanna natur. När man skanderar med stor uppmärksamhet och medvetenhet kan mantran och dharanis bli en kraftfull gruppmeditation.

Sutras är en annan sak, och ibland orsakar frågan om man ska sjunga en översättning eller inte en viss strid. Att sjunga en sutra på vårt eget språk hjälper oss att internalisera dess undervisning på ett sätt som enkel läsning inte kan. Men vissa grupper föredrar att använda asiatiska språk, dels för att påverka ljudet och dels för att upprätthålla en koppling till dharma-bröder och systrar runt om i världen.

Om sång verkar obetydligt till en början, ha ett öppet sinne om vilka dörrar som kan öppnas. Många äldre elever och lärare säger att det som de tyckte var tråkigast och dumt när de först började träna var just det som utlöste deras första uppvaknandeupplevelse.