Ivan av Medjugorje beskriver ljuset som kommer under uppvisningen av Madonnan

Ivan, Medjugorjes stora dagar är över. Hur upplevde du dessa firande?
För mig är det alltid något speciellt när dessa fantastiska dagar firas. De sista två dagarna, högtidligt firade, var kulmen på vad vi började med Novenan för att förbereda oss för Vår Frus ankomst. Alla dessa nio dagar spelade en stor roll i förberedelserna, och ju närmare vi kom den 24 och 25 juni, desto mer vaknade allt som var i början av uppenbarelserna i mig. Därmed fick jag tillfälle att återigen minnas allt som var bra, men också förföljelserna och ständiga plågorna under de kommunistiska åren, då vi led i rädsla och osäkerhet och trakasserades från alla håll.

Tror du att det skulle vara så här idag?
Det måste vara så här och det kunde inte ha varit annorlunda. Det var press från överallt. Själv kände jag att jag var i ett tillstånd av chock. Jag var rädd för vad som skulle hända. Jag såg Vår Fru, men å andra sidan var jag inte helt säker. Jag trodde inte på det direkt. Den andra dagen, när vi började prata med Vår Fru, var det redan lättare och jag var redan redo att ge mitt liv för Vår Fru.

Jag var glad över att på jubileumsdagen få vara närvarande vid uppenbarelsen du hade med Marija. Utseendet var lite längre.
Mötet med Madonnan är något speciellt, extraordinärt. Igår, i ögonblicket för uppenbarelsen, fick han oss att minnas allt som hände i början; saker som inte hade fallit mig in under de senaste nio dagarna, när jag personligen förberedde mig för hans högtidliga ankomst. Vår Fru fick oss att gå tillbaka med sina ord och sa till oss: ”Kom ihåg allt, kära barn, och framför allt de där speciella och svåra dagarna.” Sedan, efter allt som hade varit svårt för oss, pratade hon om allt som var vackert. Det är en fantastisk sak och det är kännetecknet för en mamma som älskar alla sina barn.

Berätta något om vad som var bra för dig...
Vi sex visionärer upplevde de första åren av uppenbarelser på ett speciellt sätt. Och det vi har upplevt finns kvar mellan oss och Vår Fru. Han uppmuntrade och tröstade oss alltid med sina ord: "Var inte rädda, kära barn, jag har valt er och jag ska skydda er". I dessa ögonblick var dessa ord så viktiga för oss att vi inte hade kunnat stå emot utan dessa moderliga tröstande ord. Detta är vad Our Lady alltid påminner oss om den 24 och 25 juni och pratar om det med oss. Jag kan säga att dessa två dagar inte är normala dagar.

Ivan, jag såg dig bevittna uppenbarelsen. Jag märkte att före uppenbarelsen är ditt ansikte helt annorlunda än efter ...
Jag säger alltid att Vår Frus ankomst är det gudomliga ljusets ankomst till denna värld. Så fort Vår Fru kommer är det helt normalt att detta gudomliga ljus lyser upp oss, och vi kan se förändringen i våra ansikten. Vi förvandlas tack vare att det gudomliga ljuset kommer på jorden, det har ett inflytande på oss.

Kan du berätta mer om denna himmel, detta ljus?
När Vår Fru kommer, upprepas alltid samma sak: först kommer ljuset och detta ljus är ett tecken på Hennes ankomst. Efter ljuset kommer Madonnan. Detta ljus kan inte jämföras med något annat ljus vi ser på jorden. Bakom Madonnan kan man se himlen, som inte är så långt borta. Jag känner ingenting, jag ser bara ljusets skönhet, himlen, jag vet inte hur jag ska förklara det, en frid, en glädje. Speciellt när Vår Fru kommer då och då med änglarna, kommer denna himmel ännu närmare oss.

Skulle du vilja stanna där för alltid?
Jag minns väl när Vår Fru en gång tog mig till himlen och placerade mig på en kulle. Det kändes lite som att du stod vid "blå korset" och under oss var himlen. Vår Fru log och frågade mig om jag ville stanna där. Jag svarade: "Nej, nej, inte än, jag tror att du fortfarande behöver mig, mamma." Då log Vår Fru, vände på huvudet och vi återvände till jorden.

Vi är med dig i kapellet. Du byggde detta kapell för att kunna ta emot pilgrimer privat vid uppenbarelsen och för att få lite sinnesro för din personliga bön.
Kapellet jag har haft hittills var i mitt hus. Det var ett rum som jag hade organiserat så att mötet med Madonnan skulle äga rum där. Lokalen var liten och det fanns lite plats för de som besökte mig och ville vara med under uppenbarelsen. Så jag bestämde mig för att bygga ett större kapell där jag kan ta emot en större grupp pilgrimer. Idag är jag glad över att kunna ta emot större grupper av pilgrimer, speciellt handikappade. Men detta kapell är inte bara avsett för pilgrimer, utan det är också en plats för mig själv, där jag med min familj kan dra mig tillbaka till ett hörn av andlighet, där vi kan recitera rosenkransen utan att någon stör oss. Det finns inget heligt sakrament i kapellet, inga mässor firas. Det är helt enkelt en plats för bön där man kan knäböja vid bänkar och be.

Ditt jobb är att be för familjer och för präster. Hur kan du hjälpa familjer som är i mycket allvarliga frestelser idag?
Idag är situationen för familjer mycket svår, men när jag ser Vår Fru varje dag kan jag säga att situationen inte är desperat. Vår Fru har varit här i 26 år för att visa oss att det inte finns några desperata situationer. Det finns Gud, det finns tro, det finns kärlek och hopp. Framför allt vill Vår Fru understryka att dessa dygder måste ta första plats i familjen. Vem kan leva idag, i denna tid, utan hopp? Ingen, inte ens de som inte har någon tro. Denna materialistiska värld erbjuder många saker till familjer, men om familjer inte växer andligt och ägnar tid åt bön, inträder den andliga döden. Men människan försöker ersätta andliga ting med materiella ting, men det är omöjligt. Vår Fru vill få oss ut ur detta helvete. Alla av oss lever idag i världen i en väldigt snabb takt och det är väldigt lätt att säga att vi inte har tid. Men jag vet att den som älskar något också finner tid för det, så om vi vill följa Vår Fru och Hennes budskap måste vi hitta tid för Gud.Därför måste familjen be varje dag, vi måste ha tålamod och be kontinuerligt. Idag är det inte lätt att samla barn till gemensam bön, med allt de har. Det är inte lätt att förklara allt detta för barn, men om vi ber tillsammans är det just genom denna gemensamma bön som barnen förstår att det är bra.

I min familj försöker jag leva en viss kontinuitet i bön. När jag är med min familj i Boston ber vi tidigt på morgonen, lunchtid och kväll. När jag är här i Medjugorje utan min familj gör min fru det med barnen. För att kunna göra detta måste vi först övervinna oss själva i vissa saker, eftersom vi har våra önskningar och önskningar.

När vi kommer hem trötta måste vi först och främst ägna oss helt åt det gemensamma familjelivet. Det är trots allt också familjefaderns uppgift. Vi får inte säga: "Jag har inte tid, jag är trött". Vi föräldrar, som huvudmedlemmarna i familjen, måste vara de första, vi ska vara ett exempel för våra egna i samhället.

Det finns också starka influenser utifrån på familjen: samhället, gatan, otrohet... Familjen är praktiskt taget sårad från många håll. Hur förhåller sig nygifta äktenskap i dag? Utan några förberedelser. Hur många av dem har personliga intressen av att gifta sig, personliga ambitioner? Ingen solid familj kan byggas under sådana förhållanden. När det kommer barn är många föräldrar inte redo att uppfostra dem. De är inte redo för nya utmaningar. Hur kan vi lära våra barn vad som är rätt om vi själva inte är redo att lära eller utmana det? I budskapen upprepar Vår Fru alltid att vi måste be om helighet i familjen. Idag är helighet i familjen så viktig eftersom det inte finns någon levande kyrka utan levande och heliga familjer. Idag måste familjen be mycket för att kärlek, frid, lycka och harmoni ska återvända.

Vad vill du säga i slutet av vårt samtal med anledning av de 26 åren av uppenbarelser?
Under alla dessa år har vi pratat om många saker med Vår Fru, men Vår Fru vill genomföra sitt projekt och design med oss, som ännu inte har tagit slut. Vi måste fortsätta att be och följa den väg du visar oss. Att verkligen vara ett levande tecken, ett instrument i Hans händer och jag skulle offra helt och hållet till Guds nåd.Igår underströk Vår Fru just detta när hon sa: "Öppna er för Guds nåd!". I evangeliet sägs det att anden är stark, men köttet är svagt. Därför måste vi alltid vara öppna för anden för att kunna följa evangeliets projekt, Vår Frus projekt.