Uppenbarelserna i Medjugorje: en djup upplevelse av bön och enkelhet

Frågan ställdes till fader Stefano de Fiores, en av de mest kända och auktoritära italienska mariologerna. Generellt och kort kan jag säga detta: när man följer uppfattningar som kyrkan redan har uttalat, följer man säkert en säker väg. Efter en bedömning gav påven själva ofta ett exempel på hängivenhet, som hände med Paul VI pilgrim till Fatima 1967 och särskilt med John Paul II som gick på pilgrimsfärd till de viktigaste marianska helgedomarna i världen.

När kändelserna väl har accepterats välkomnar vi dem som ett tecken på Gud i vår tid. Men de måste alltid spåras tillbaka till Jesu evangelium, som är den grundläggande och normativa uppenbarelsen för alla andra manifestationer. Men uppenbarelserna hjälper oss. De hjälper inte så mycket att belysa det förflutna, utan förbereda kyrkan för framtida tider, så att framtiden inte finner det oförberedda.

Vi måste vara mer medvetna om kyrkans svårigheter på en resa genom tiden och alltid involverade i kampen mellan gott och ont. Det kan inte lämnas utan hjälp ovanifrån, eftersom ju mer vi fortsätter desto mer utvecklas mörkerbarnen, som förfinar sina trick och strategier fram till antikristens ankomst. Som Saint Louis Marie de Montfort förutspådde och höjde ett rop till Gud i den brinnande bönen, kommer sluttiden att se som en ny pinse, en riklig utströmning av den Helige Ande på präster och lekmän, vilket kommer att ge två effekter: en högre en helighet, inspirerad av det heliga berget som är Maria och en apostolisk iver som kommer att leda till evangelisering av världen.

Vår fru's uppenbarelser i nyare tid syftar till dessa syften: att provocera omvändelsen till Kristus genom invigning till det obefläckade hjärtat av Mary. Vi kan därför se uppenbarelserna som profetiska tecken som kommer ovanifrån för att förbereda oss för framtiden.

Men innan kyrkan talar, vad måste vi göra? Vad tycker du om de tusentals uppträdanden i Medjugorje? Jag tror att passivitet alltid är att fördöma: det är inte bra att vara ointresserad av uppenbarelserna, att inte göra någonting. Paulus uppmanar kristna att urskilja, att tro på det som är bra och att avvisa det som är dåligt. Människor måste få en idé att mogna en tro enligt erfarenheterna på platsen eller kontakten med visionärerna. Naturligtvis kan ingen förneka att det i Medjugorje finns en djup upplevelse av bön, fattigdom, enkelhet och att många avlägsna eller distraherade kristna har hört en vädjan till omvändelse och till ett äkta kristet liv. För många Medjugorje representerar det en pre-evangelisering och ett sätt att hitta rätt sätt. När det gäller upplevelser kan dessa inte förnekas.