Tigga handlar inte bara om att ge pengar

"Det är inte hur mycket vi ger, utan hur mycket kärlek vi lägger ner på att ge." - Moder Teresa.

Tre saker som efterfrågas av oss under fastan är bön, fasta och allmosor.

När jag växte upp tyckte jag alltid att tiggeriet var det konstiga. Det kändes som våra föräldrars ansvar; vi var bara mellanhänderna som lämnade pengar i kyrkans insamlingspåse. Det verkade vara den lättaste uppgiften att slutföra; de andra två tog lite mer tid och ansträngning.

En söndag under fastan, som barn, kom jag ihåg att Jesus sa att när vi ger behöver inte vänster hand veta vad den högra handen gör. Så när offertorget närmade sig började min högra hand försiktigt dra bara ett mynt ur fickan, medan min hjärna och vänster hand gjorde sitt bästa för att ignorera.

Mina föräldrar såg min kamp och var väldigt roade av sin sons naivitet när jag förklarade mig.

2014 var jag utomlands i affärer och behövde få pengar från en bankomat innan middagen. En dam, insvept i en tunn filt med sin son sittande bredvid sig, bad mig om pengar precis när jag tog ut dem. När jag lydde min hjärna och gick därifrån, är det han sa fortfarande etsat i mitt sinne än i dag. "Vi är också människor!" utbrast hon.

Den händelsen förändrade mig. Idag, som ung vuxen, inser jag att hjärnan och vänster hand alltid stör att ge. Antingen ställer hjärnan tvivel och orsakar passivitet, eller så tömmer den vänstra handen fickan först.

Nyligen i en liknande incident hemma i Singapore, tog jag ut pengar i mitt grannskap för att köpa mat till familjen när en kvinna bad mig om pengar. Den här gången frågade jag henne om hon åt lunch och sa: "Vänta på mig, jag ska hämta ett paket kycklingris." När jag räckte henne matpaketet berättade den förbryllade ansiktsblicken för mig att ingen någonsin hade gjort det för henne. Men när hon började dela sin situation med mig bad jag snabbt om ursäkt och trodde att jag hade gjort min del.

Allmosor är faktiskt den svåraste uppgiften av de tre eftersom vi är kallade att ge utan att vara beräknande och att ge mer än bara pengar. Kanske kan vi ge mer till det som är mest värdefullt för oss denna fasta: vår tid.

Låt inte våra sinnen och vänsterhänder styra vårt givande. Låt istället Jesus vägleda våra hjärtan denna fasta.