Brev till mamman till ett ofött barn

Klockan är 11 på morgonen, en ung kvinna som är gravid i tre veckor går till sin gynekologiska klinik där hon får en tid hos sin läkare. Så fort han kommer till väntrummet säger läkaren "Är du säker frun?" Och tjejen svarar "Jag bestämde mig". Så flickan kommer in i rummet som visar henne doktorn och förbereder sig för den sorgliga gesten. Efter ungefär en timme faller flickan i djup sömn och plötsligt hörs en liten röst viska:
Kära mamma jag är din son som du avvisade. Jag är ledsen att du inte kunde se mitt ansikte och jag kunde inte se ditt heller. Men jag är säker på att vi ser likadana ut. Jag är säker på att du och jag är väldigt lika eftersom en mamma som älskar överför allt till sin son, även hennes likhet. Mamma jag ville äta vid ditt bröst, krama din nacke, gråta och bli tröstad av dig. Så vackert det är när ett barn tröstas av sin egen mamma! Kära mamma, jag ville leva för att bli förändrad av dig, jag ville berätta vad jag gjorde i skolan, jag ville att du skulle hjälpa mig med mina läxor. Mamma jag är ledsen att jag inte föddes annars som barn tänkte jag ha ett barn att sätta ditt namn på och ve alla som tänkte behandla dig illa, de fick ta itu med mig. Du vet mamma när du bestämde dig för att göra abort tänkte du på pengarna som krävs för att uppfostra ett barn och engagemanget men jag var faktiskt nöjd med lite och då lovade jag mig själv att inte störa dig för mycket. Det är inte sant att jag gjorde ett misstag, allt som händer i en mans liv har en mening och för dig hade jag något att lära och lära av dig. Mamma du vet även om du inte visste att jag var väldigt intelligent. Jag skulle faktiskt kunna göra fantastiska studier och bli läkare för att hjälpa unga tjejer som du som inte ville att ett barn skulle ge upp och acceptera sin egen varelse. Mamma då hade jag bestämt mig när jag växte upp att sätta ett rum i mitt hus för att alltid ha dig hos mig och hjälpa dig till den sista dagen i ditt liv. Jag tänker på när du kunde ta mig till skolan på morgonen och laga lunch till mig. Jag tänker på när du kunde bråka med pappa och jag kunde få dig att le igen med en enkel blick. Jag tänker på när du brukade klä mig och alla glada och glada över det jag hade på mig. Jag tänker på när vi tillsammans kunde gå ut och se fönstren, diskutera, skratta, bråka, krama varandra. Mamma jag kunde ha varit din bästa vän som du inte ens tänkte på att ha bredvid dig.

Kära mamma, oroa dig inte, jag är i himlen. Även om du inte gav mig möjligheten att lära känna dig och leva i den här världen, så lever jag nu bredvid Gud.

Jag bad Gud att inte straffa dig. Även om du inte älskade mig så älskar jag dig och jag vill inte att Gud ska skada dig för det du gjorde. Kära mamma, nu ville du inte ha mig och jag kunde inte lära känna dig men jag väntar på dig här. I slutet av ditt liv kommer du hit till mig och jag kommer att krama dig för du är min mamma och jag älskar dig. Jag har redan glömt att du inte födde mig men när du kommer hit kommer jag att vara glad för jag kan äntligen se ansiktet på kvinnan jag älskade och alltid kommer att älska, min mamma.

Om du har det svårt och vill göra abort och avvisa ditt barn, stanna upp en minut. Förstå att personen du dödar är den som älskar dig mest och samma person är den du kommer att älska mest.
GÖR DET INTE.

Skrivet av Paolo Tescione

Meddelande av den 3 september 1992 givet av Vår Fru i Medjugorje
Spädbarn som dödas i livmodern är nu som små änglar runt Guds tron.