Medjugorje: siaren Ivanka berättar om Madonnan och uppenbarelserna

Vittnesmål från Ivanka från 2013

Pater, Ave, Glory.

Fredens drottning, be för oss.

I början av detta möte ville jag hälsa er med den vackraste hälsningen: "Prisad vare Jesus Kristus".

Alltid beröm!

Varför är jag framför dig nu? Vem är jag? Vad kan jag säga till dig?
Jag är bara en dödlig person som var och en av er.

Under alla dessa år frågar jag mig själv hela tiden: ”Herre, varför valde du mig? Varför gav du mig denna stora, stora gåva, men samtidigt stora ansvar?” Här på jorden, men också en dag när jag kommer inför honom, jag har accepterat allt detta. Denna stora gåva och stora ansvar. Jag ber bara till Gud att ge mig styrkan att fortsätta på den väg han vill ha av mig.

Jag kan bara vittna här om att Gud lever; att han är bland oss; som inte har lämnat oss. Det är vi som har vänt oss bort från honom.
Vår Fru är en Moder som älskar oss. Hon vill inte lämna oss ifred. Han visar oss vägen som leder oss till hans Son. Detta är den enda sanna vägen på denna jord.
Jag kan också berätta att min bön är som din bön. Min närhet till Gud är samma närhet som du har till honom.
Allt beror på dig och mig: hur mycket vi litar på dig och hur mycket vi kan acceptera dina meddelanden.
Att se Madonnan med egna ögon är en vacker sak. Istället, att se det med dina ögon och inte ha det i ditt hjärta räknas inte för någonting. Var och en av oss kan känna det i våra hjärtan om vi vill och kan öppna våra hjärtan.

1981 var jag en 15-årig tjej. Även om jag kommer från en kristen familj där vi alltid bad fram till den stunden visste jag inte att Vår Fru kunde dyka upp och att hon hade dykt upp någonstans. Än mindre kunde jag föreställa mig att jag kunde se dig en dag.
1981 bodde min familj i Mostar och Mirjanas i Sarajevo.
Efter skolan, under loven, brukade vi komma hit.
I vårt land är det vanligt att inte arbeta på söndagar och helgdagar och om vi kan går vi på mässa.
Den dagen, den 24 juni, S:t Johannes Döparen, efter mässan kom vi flickor överens om att träffas på eftermiddagen för en promenad. Den eftermiddagen träffades Mirjana och jag först. I väntan på att de andra tjejerna skulle komma, chattade vi som 15-åriga tjejer gör. Vi tröttnade på att vänta på dem och gick mot husen.

Än idag vet jag inte varför jag vände mig mot backen under dialogen, jag vet inte vad som lockade mig. När jag vände mig om såg jag Guds Moder, jag vet inte ens var de orden kom ifrån när jag sa till Mirjana: "Titta: Vår Fru är där uppe!" Hon, utan att titta, sa till mig: "Vad säger du? Vad hände med dig?" Jag var tyst och vi fortsatte gå. Vi kom fram till det första huset där vi träffade Milka, Marijas syster, som skulle hämta tillbaka fåren. Jag vet inte vad hon såg i mitt ansikte och frågade mig: ”Ivanka, vad hände med dig? Du ser konstig ut." När jag gick tillbaka berättade jag för henne vad jag såg. När vi kom till platsen där jag hade synen vände de också på huvudet och såg vad jag hade sett tidigare.

Jag kan bara säga att alla känslor som jag hade inom mig blev trassliga. Så det var bön, sång, tårar...
Under tiden kom också Vicka och såg att det hände något med oss ​​alla. Vi sa till henne: "Spring, spring, för här ser vi Madonnan. Istället tog hon av sig sandalerna och sprang hem. Längs vägen träffade han två pojkar som hette Ivan och berättade för dem vad vi såg. Så de tre kom tillbaka till oss och de såg också vad vi såg.

Vår Fru var 400 – 600 meter ifrån oss och med handens tecken visade hon oss att närma oss.
Alla känslor var som sagt blandade inom mig, men den som rådde var rädsla. Trots att vi var ett trevligt gäng så vågade vi inte gå mot henne.
Nu vet jag inte hur länge vi stannade där.

Jag minns bara att några av oss gick direkt hem, medan andra gick hem till en viss Giovanni som firade sin namnsdag. Fulla av tårar och rädsla gick vi in ​​i huset och sa: "Vi har sett Madonnan". Jag minns att det låg äpplen på bordet och de kastade dem på oss. De sa till oss: "Spring hem omedelbart. Berätta inte dessa saker. Du kan inte leka med dessa saker. Upprepa inte för någon vad du har sagt till oss!"

När vi kom hem berättade jag för min mormor, bror och syster vad jag hade sett. Vad jag än sa skrattade min bror och syster åt mig. Mormor sa till mig: "Min dotter, det här är omöjligt. Du har förmodligen sett någon som vallar får.”

Det har aldrig varit en längre natt i mitt liv än så. Jag frågade mig själv hela tiden: "Vad hände med mig? Såg jag verkligen det jag såg? Jag är galen. Vad hände med mig?"
Alla vuxna vi berättade vad vi sett svarade att det var omöjligt.
Redan samma kväll och följande dag hade det vi sett spridit sig.
Den eftermiddagen sa vi: "kom igen, låt oss gå tillbaka till samma plats och se om vi kan se igen det vi såg igår". Jag minns att mormor höll min hand och sa: ”Gå inte. Stanna här med mig!"
När vi såg ett ljus tre gånger sprang vi upp så fort att ingen kunde nå oss. Men när vi kom nära dig...
Kära vänner, jag vet inte hur jag ska förmedla denna kärlek, denna skönhet, dessa gudomliga känslor som jag kände.
Jag kan bara säga att fram till idag har mina ögon aldrig sett något vackrare. En ung tjej på 19 – 21 år, med en grå klänning, en vit slöja och en krona av stjärnor på huvudet. Hon har vackra och ömma blå ögon. Han har svart hår och flyger på ett moln.
Den inre känslan, den där skönheten, den ömheten och den där kärleken till en mamma kan inte beskrivas med ord. Du måste prova det och leva det. I det ögonblicket visste jag: "Detta är Guds moder."
Två månader före den händelsen hade min mamma dött. Jag frågade: "Herregud, var är min mamma?" Hon leende berättade att hon är med henne. Sedan tittade hon på var och en av oss sex och sa åt oss att inte vara rädda, för hon kommer alltid att vara med oss.
Under alla dessa år, om du inte hade varit med oss, skulle vi enkla och mänskliga människor inte ha orkat med allt.

Hon presenterade sig här som fredens drottning. Hans första budskap var: ”Fred. Fred. Fred". Vi kan bara nå fred med bön, fasta, bot och den allra heligaste nattvarden.
Från dag ett till idag är det här de viktigaste meddelandena här i Medjugorje. De som lever efter dessa budskap hittar frågorna och även svaren.

Från 1981 till 1985 såg jag henne varje dag. Under de åren berättade du för mig om ditt liv, världens framtid, kyrkans framtid. Jag skrev allt detta. När du berättar för mig vem jag ska leverera den här tidningen till, så gör jag det.
Den 7 maj 1985 hade jag min sista dagliga uppenbarelse. Vår Fru sa till mig att jag aldrig skulle se henne igen varje dag. Från 1985 till idag ser jag dig en gång om året den 25 juni. I det sista dagliga mötet gav Gud och Vår Fru mig en mycket, mycket stor gåva till mig. En bra present till mig, men också till hela världen. Om du här undrar om det finns liv efter det här livet är jag här som ett vittne inför dig. Jag kan säga er att här på jorden tar vi bara en mycket kort väg till evigheten. I det mötet såg jag min mamma som jag ser var och en av er nu. Hon kramade mig och sa till mig: "Min dotter, jag är stolt över dig".
Se, himlen öppnar sig och säger till oss: "Kära barn, återvänd till fridens, omvändelsens, fastans och botens väg". Vi har lärt oss vägen och vi är fria att välja hur vi vill.

Var och en av oss sex visionärer har sitt eget uppdrag. Vissa ber för präster, andra för sjuka, andra för unga människor, vissa ber för dem som inte har känt till Guds kärlek och mitt uppdrag är att be för familjer.
Vår Fru inbjuder oss att respektera äktenskapets sakrament, eftersom våra familjer måste vara heliga. Han inbjuder oss att förnya familjebönen, att gå till den heliga mässan på söndagar, att bekänna varje månad och det viktigaste är att Bibeln är i centrum för vår familj.
Därför, kära vän, om du vill förändra ditt liv, skulle det första steget vara att uppnå fred. Frid med dig själv. Du kan inte hitta detta någonstans förutom i biktstolen, eftersom du är försonad med dig själv. Gå sedan till centrum av det kristna livet, där Jesus lever. Öppna ditt hjärta och Han kommer att läka alla dina sår och du kommer lättare att bära alla svårigheter du har i ditt liv.
Väck din familj med bön. Låt henne inte acceptera vad världen erbjuder henne. För idag behöver vi heliga familjer. För om den onde förstör familjen kommer han att förstöra hela världen. Från en bra familj kommer så mycket gott: bra politiker, bra läkare, bra präster.

Man kan inte säga att man inte har tid för bön, för Gud har gett oss tid och det är vi som ägnar den åt olika saker.
När en katastrof, sjukdom eller något allvarligt händer lämnar vi allt för att hjälpa de behövande. Gud och Vår Fru ger oss de starkaste medicinerna mot alla sjukdomar i denna värld. Detta är bön med hjärtat.
Redan under de första dagarna bjöd du in oss att be Trosbekännelsen och 7 Pater, Ave, Gloria. Sedan bjöd han in oss att be ett radband om dagen. Under alla dessa år uppmanar han oss att fasta två gånger i veckan på bröd och vatten och att be det heliga radbandet varje dag. Vår Fru berättade för oss att med bön och fasta kan vi också stoppa krig och katastrofer. Jag uppmanar dig att inte tillåta dig själv att ligga ner och vila på söndag. Sann vila finns i den heliga mässan. Endast där kan du få verklig vila. För om vi tillåter den Helige Ande att komma in i våra hjärtan blir det mycket lättare att bära på alla problem och svårigheter vi har i våra liv.

Du behöver inte bara vara kristen på pappret. Kyrkor är inte bara byggnader: vi är den levande kyrkan. Vi är annorlunda än andra. Vi är fyllda av kärlek till vår bror. Vi är glada och vi är ett tecken för våra bröder och systrar, för Jesus vill att vi ska vara apostlar just nu på jorden. Han vill också tacka dig, för du ville höra Vår Frus budskap. Han tackar er ännu mer om ni vill bära detta budskap i era hjärtan. Ta med dem in i era familjer, in i era kyrkor, till era stater. Inte bara att tala med tungan, utan att vittna med sitt liv.
Än en gång vill jag tacka er genom att betona att lyssna på vad Vår Fru sa till oss visionärer under de första dagarna: "Var inte rädda för någonting, för jag är med er varje dag". Det är exakt samma sak som det säger till var och en av oss.

Jag ber varje dag för alla familjer i den här världen, men samtidigt ber jag er alla att be för våra familjer, så att vi kan förenas för att vara ett i bön.
Nu med bön tackar vi Gud för detta möte.

Källa: Mailing list Information från Medjugorje