Padre Pio talar om skyddsängeln i sina brev: här är vad han säger

I ett brev skriven av Padre Pio till Raffaelina Cerase den 20 april 1915 upphöver den heliga Guds kärlek som har gett människan en så stor gåva som Guardian Angel:
«O Raffaelina, hur tröst det är att veta att du alltid är i vårdnad av en himmelsk ande, som inte överger oss ens (beundransvärd sak!) I den handling som vi ger avsky till Gud! Hur söt är denna stora sanning för den troende själen! Så vem kan frukta den hängivna själen som studerar att älska Jesus och alltid ha en framstående krigare med sig? Eller var han inte en av de många som tillsammans med ängeln helgen Michael där uppe i empyrean försvarade Guds ära mot satan och mot alla andra rebellandar och slutligen reducerade dem till förlust och bundit dem till helvetet?
Vet väl att han fortfarande är makt mot Satan och hans satelliter, hans välgörenhet har inte misslyckats, och han kommer aldrig att misslyckas med att försvara oss. Gör en god vana att alltid tänka på honom. Det finns en himmelsk ande nära oss, som från vaggan till graven aldrig lämnar oss ett ögonblick, leder oss, skyddar oss som en vän, en bror, måste alltid lyckas trösta oss, särskilt i de timmar som är sorgligast för oss .
Vet, Raphael, att denna goda ängel ber för dig: han erbjuder Gud alla dina goda gärningar som du gör, dina heliga och rena önskningar. Under de timmar som du verkar vara ensam och övergivna, klag inte på att du inte har en vänlig själ, som du kan öppna upp och förlita dina smärtor åt henne: för himmelens skull, glöm inte den osynliga följeslagaren, alltid närvarande för att lyssna på dig, alltid redo att trösta.
Eller läcker intimitet, eller lyckligt företag! Eller om alla människor visste hur de skulle förstå och uppskatta denna stora gåva som Gud, i överskott av sin kärlek till människan, tilldelade oss denna himmelska ande! Kom ihåg ofta hans närvaro: du måste fixa den med själens öga; tacka honom, be honom. Han är så känslig, så känslig; respektera det. Ha konstant rädsla för att kränka hans blickens renhet. Åkallar ofta denna skyddsängel, denna välgörande ängel, upprepar ofta den vackra bön: "Guds ängel, som är min vårdnadshavare, anförtrotts av dig av den himmelske Faderns godhet, upplysa mig, skydda mig, vägled mig nu och alltid" (Ep. II, s. 403-404).

Nedan är ett utdrag ur en extas som Padre Pio hade i klostret i Venafro den 29 november 1911, där helgonet talar med sin skyddsängel:
«„, Guds ängel, min ängel... är du inte i mitt förvar?... Gud har gett dig till mig! Är du varelse?... eller är du varelse eller är du skapare... Är du skapare? Nej. Så du är en varelse och du har en lag och du måste lyda... Du måste stanna bredvid mig, antingen vill du det eller så vill du det inte... självklart... Och han börjar skratta... vad finns det att skratta handla om? … Säg en sak för mig... du måste berätta för mig... vem var här i går morse?... och han börjar skratta... du måste berätta för mig... vem var det?... antingen läsaren eller väktaren... säg mig... var han kanske deras liten sekreterare?... ja svara... om du inte svarar, säger jag att det var en av de andra fyra... Och han börjar skratta... en ängel börjar skratta!... säg mig då... Jag lämnar dig inte förrän du berättar jag...Om inte så frågar jag Jesus... och då känner du det!... Jag frågar i alla fall inte den där Mammina, den där damen... som ser bistert på mig... hon står där agerar ödmjuk!... Herregud, är det inte sant att din mor är ödmjuk?... Och han börjar skratta!...Så, unge herre (hans skyddsängel), säg mig vem det var... Och han svarar inte... han är där... som en bit gjord med flit... Jag vill veta... Jag frågade dig en sak och jag har varit här länge... Jesus, du berättar jag... Och det tog så lång tid att säga det, Signorino!... Du fick mig att tjattra så mycket!... Ja, ja, läsaren, den lilla läsaren!... Nå, min ängel, vill du rädda honom från kriget som rackaren förbereder sig för honom? kommer du att rädda honom? … Jesus, säg mig, varför tillåta det? ... kommer du inte att berätta för mig?... du kommer att berätta... om du inte dyker upp längre, okej... men om du kommer, måste jag trötta ut dig... Och den där mamman ... alltid i ögonvrån... Jag vill se dig i ansiktet... du måste titta noga på mig... Och han börjar skratta... och vänder mig ryggen... ja, ja, skratta... jag vet att du älskar mig... men du måste se klart på mig.
Jesus, varför berättar du inte för din mamma?... men säg mig, är du Jesus?... säg Jesus!... Nåväl! om du är Jesus, varför tittar din mamma på mig så?... Jag vill veta!...Jesus, när du kommer igen måste jag fråga dig vissa saker... du vet dem... men för nu vill jag nämna dem... vilka var i morse dessa lågor i hjärtat?... om det inte var Rogerio (Fr. Rogerio var en munke som vid den tiden var i klostret Venafro) som klämde mig tätt... då läsaren också... mitt hjärta ville fly... vad var det?... det kanske ville gå ut på en promenad?... något annat... Och den där törsten?... Herregud... vad var det Det? Ikväll, när förmyndaren och lektorn gick, drack jag hela flaskan och törsten släckte inte... det gjorde ont i mig... och det slet mig upp till nattvarden... vad var det?... Titta, Mamma, det spelar ingen roll att du tittar på mig så här... jag ska ge dig jag älskar dig mer än alla varelser på jorden och i himlen... efter Jesus förstås... men jag älskar dig . Jesus, kommer den där skurken i kväll?... Nåväl, hjälp de två som hjälper mig, skydda dem, försvara dem... Jag vet, du är här... men... Min ängel, stanna hos mig! Jesus en sista sak... låt mig kyssa dig... Bra!... vilken sötma i dessa sår!... De blöder... men detta blod är sött, det är sött... Jesus, sötma... Heliga rån... Kärlek, kärlek som uppehåller mig, Kärlek, se du igen!… ».