Vilka är tårarna som behagar Gud

Vilka är tårarna som behagar Gud

Guds Son säger till den heliga Birgitta: «Här är anledningen till att jag inte lyssnar på dem du ser fälla tårar och ge mycket till de fattiga för min ära. Först och främst ska jag svara dig: där två fontäner forsar och den ena rinner ut i den andra, om en av dem är grumlig, kommer den andra också att bli grumlig och vem kommer då att kunna dricka dess vatten? Det är samma sak med tårar: många gråter, men i många fall helt enkelt för att de är benägna att gråta. Ibland gör världens vedermödor och rädslan för helvetet dessa tårar orena, eftersom de inte härrör från Guds kärlek, men dessa tårar är välkomna för mig eftersom de beror på tanken på Guds välgörenhet, på meditation över ens synder och kärlek till Gud. Sådana tårar lyfter själen från jorden till himlen och förnyar människan och upphöjer henne till evigt liv, eftersom de är bärare av en dubbel andlig generation. Den köttsliga generationen för människan från orenhet till renhet, sörjer skadorna och köttets skador och bär världens smärtor med glädje. Barnen till denna typ av människor är inte barn av tårar, för med dessa tårar förvärvas inte evigt liv; men den generation som beklagar själens synder och ser till att dess barn inte förolämpar Gud föder ett barn av tårar.En sådan moder står sitt barn närmare än hon som födde honom i köttet, för bara med denna generation ett välsignat liv kan förvärvas”. Bok IV, 13

Liksom Guds vänner behöver de inte oroa sig för sina egna vedermödor

«Gud glömmer inte den kärlek han har till oss och i varje ögonblick, med tanke på människors otacksamhet, visar han sin barmhärtighet, eftersom han är som en god smed som i vissa ögonblick värmer järnet, i andra kyler det. Likaså visade Gud, den gode arbetaren som skapade världen från ingenting, sin kärlek till Adam och hans efterkommande. Men människorna blev så kalla att de, eftersom de uppskattade Gud mindre än ingenting, begick avskyvärda och enorma synder. Efter att ha visat sin barmhärtighet och förmedlat hans sunda råd gav Gud alltså utlopp för sin rättvisa raseri med syndafloden. Efter syndafloden slöt Gud ett förbund med Abraham, visade honom tecknen på sin kärlek och vägledde hela hans släktled med mirakel och under. Gud gav också lagen till folket med sin egen mun och bekräftade sina ord och bud med uppenbara tecken. Folket tillbringade en tid i fåfänga, blev kalla och hänge sig åt så många dårskaper att de dyrkade avgudar; då Gud, som ville tända och värma män som hade blivit kalla, sände sin Son till jorden, som lärde oss vägen till himlen och visade oss den sanna mänskligheten att följa. Nu, även om det finns för många som har glömt eller till och med försummat honom, visar och uppenbarar han sina barmhärtighetsord... Gud är evig och obegriplig och i honom finns rättvisa, evig belöning och en barmhärtighet som går bortom våra tankar. Annars, om Gud inte hade visat sin rättvisa för de första änglarna, hur skulle denna rättvisa bli känd som dömer allt rättvist? Och om han dessutom inte hade förbarmat sig över människan genom att skapa henne och befria henne med oändliga tecken, hur skulle hans godhet och hans ofantliga och fullkomliga kärlek bli känt? Därför, eftersom Gud är evig, så är hans rättvisa också, till vilken ingenting behöver läggas till eller dras ifrån, som i stället görs med mannen som tror att han utför mitt arbete eller min plan på det här eller det sättet, på det här sättet. eller den dagen. Nu, när Gud har barmhärtighet eller gör rättvisa, uppenbarar han dem till fullo, för i hans ögon har det förflutna, nuet och framtiden alltid varit närvarande. Av denna anledning måste Guds vänner förbli tålmodiga i hans kärlek, utan att oroa sig även om de ser dem som är bundna till världens ting blomstra; Gud är faktiskt som en bra tvätterska som tvättar den smutsiga tvätten mellan vågorna och vågorna, så att de med vattnets rörelse blir vita och rena och försiktigt undviker vågkopparna, av rädsla för att de kunde sänka kläderna själva. Likaså i detta liv försätter Gud sina vänner i stormarna av vedermödor och elakheter, så att de genom dem kan bli renade för evigt liv, och se till att de inte sjunker in i någon överdriven olycka eller outhärdlig smärta. Bok III, 30