Tacksägelse till treenigheten "Jag har smakat och sett"

O evig gudom, O evig treenighet, som genom förening med den gudomliga naturen har gjort blodet från din enfödde Son värt så mycket! Du, evig treenighet, är som ett djupt hav, där ju mer jag söker desto mer hittar jag; och ju mer jag hittar desto mer törstig att leta efter dig växer. Du är omättlig; och själen, mättad i din avgrund, är inte mättad, för den förblir hungrig efter dig, längtar mer och mer efter dig, oh evig treenighet, som önskar se dig med ditt ljus.
Jag har smakat och sett med intellektets ljus i ditt ljus din avgrund eller eviga treenighet och skönheten i din varelse. För detta, när jag såg mig i dig, såg jag att jag är din avbild för den intelligens som ges av din kraft, o evige Fader, och av din visdom, som är lämplig för din enfödde son. Då gav den Helige Ande, som kommer från dig och från din Son, den vilja som jag kan älska dig med.
I själva verket är du, evig treenighet, skapare och jag är varelse; och jag visste - för att du gav mig intelligensen när du återskapade mig med din Sons blod - att du är kär i din varels skönhet.
O avgrund, o evig treenighet, o gudom, o djup hav! Och vad mer kan du ge mig än dig själv? Du är en eld som alltid brinner och inte konsumeras. Du är den som förbrukar själens själskärlek med din värme. Du är eld som tar bort all kyla, och du upplyser sinnen med ditt ljus, med det ljus som du fick mig att känna din sanning.
Ser jag på mig själv i detta ljus, jag känner dig som det högsta goda, bra framför allt gott, lyckligt gott, obegripligt bra, ovärderligt bra. Skönhet framför allt skönhet. Visdom framför allt visdom. I själva verket är du samma visdom. Du äter änglarna, som du med kärlekens eld gav dig själv till män.
Du klär dig som täcker all min nakenhet. Du mat som matar de hungriga med din sötma. Du är söt utan bitterhet. O evig treenighet!